Hållbarhet i förstörelsens rike

Dags att fatta att hållbarhet och förstörelse inte trivs ihop.

När skall vi människor besinna oss? Skall vi vänta tills det är för sent, tills vi har tagit död på allt av verkligt värde, och ersatt det med enbart pengavärde, och sedan sitter där ensamma i den totala tomheten och meningslösheten? Nu håller vi t o m på med att ta död på hållbarheten genom att underordna den i en levnadsordning där förstörelsen är religion. Vad vill vi egentligen? Vill vi skapa ett helvete här på jorden, eller är vi bara så djävla tanklösa?

Jag tror givetvis inte att människor i allmänhet medvetet vill skapa ett helvete. Men, skall det behöva vara så svårt att förstå att hållbarhet inte kan leva i en ordning där pengamakt regerar, där handel (dvs pengasnurr) styr, där ägande och konkurrens är heligt, där bekämpandet ses som naturligt, där pengavärde är det enda värde som räknas, där vi blir rikare ju mer vi förbrukar, där krig är ett sätt att skapa fred, där mångfalden upplevs som skrämmande, där ansvar och hänsyn ses som en belastning, och där det är bättre att producera våra förnödenheter på andra sidan klotet än här hemma.

Ja, jag vet att det är politiker och pengamakt som styr och som bestämmer villkoren. Men jag vet också att det är alla vi människor som väljer dessa politiker, och som i våra dagliga handlingar ser till att verkställa besluten. Så ytterst ligger alltså ansvaret ändå hos oss. Det är våra beslut och handlingar som avgör om vi skall ha ett helvete eller ett paradis här på jorden. Så är det, oavsett hur många konspirationer som förekommer, och oavsett hur maktlösa vi människor känner oss.

Men, vi är inte maktlösa, även om det kan kännas så, och vi måste inte vara så tanklösa. Vi kan börja använda vår förmåga, och var och en börja ta ansvar för vårt liv här på jorden. Vi kan besinna oss och ersätta vårt förstörande och problemskapande leverne med ett leverne där vi inte ens behöver grubbla över hur vi skall få ett hållbart liv, eller hur vi t ex skall bete oss för att vara kärleksfulla och omtänksamma. Det är inte så svårt som det låter. Det enda vi egentligen behöver göra är att flytta fokus från det vi ser omkring oss till det vi ser och har inom oss. Det har jag gjort, och då fann jag bl a denna enande, hållbara ordning. Kanske finns den, eller något liknande, också hos dig. I så fall är kanske även denna sida något för dig.

Som avslutning, ett favoritklipp som jag haft med tidigare, men inte kan låta bli att ha med även på denna sida.

George Carlin talks about politicians, voting and responsability. A cut from the show “Back in Town” 1996.

Taggar: , , , , , , , ,
Kjell Askling

Om Kjell Askling

Visionär, naturälskare och organisatör som står med båda fötterna på jorden, och har lätt för att se helheten och sambanden. Har erfarenhet inom bl a handel, revision, ekonomi, företagsledning, politik, lagerarbete, montering, jordbruk, projektarbete och ekoutveckling.
Prenumerera på kommentarer via RSS-flödet i denna post

2 kommentarer

  1. Man kan inte köpa lycka för pengar, en del lever i den illusionen.
    Makt är en annan illusion som bara fungerar om andra tror på den.
    Härligt Klipp med George Carlin … Tack !

    När människan tar tillbaka sin egna makt och förmåga så tittar vi på en helt ny, annorlunda värld.

  2. Kjell Askling

    Trevligt med besök även på denna lokala variant av Ekokuriren, i detta fall för Ronneby kommun, där jag har min hemvist. Den är ännu så länge ganska lika den regionala Ekokuriren, men det hoppas jag att det skall bli ändring på, i takt med att fler får reda på att Ekokurirens finns, och fler börjar skriva inlägg och komma in med tips. Tänker lägga en del energi på att nå ut med Ekokuriren i fortsättningen. Har varit mycket dålit på detta hittills, som du nog förstår.

Lämna en kommentar till Maria Stade Annullera kommentar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

*
*