Har Världsbanken anslutit sig till miljövännerna, eller?

Världsbanken gick under veckan ut med en rapport om att temperaturen på jorden kan komma att öka med hela 4 grader, dvs betydligt mer än vad man tidigare förutspått, och varnar samtidigt för att konsekvenserna kan bli katastrofala om ingenting görs. Vad är detta? Har Världsbanken anslutit sig till miljövännerna? Nejdå, lugn bara alla ni med tillit till den etablerade, hierarkiska, pengafixerade ordningen. Världsbanken bryr sig givetvis lika lite om miljön nu som tidigare. Allt är nämligen inte alltid som det vid första anblick ser ut att vara. Denna gamla sanning synes dock, av någon underlig anledning, ha undflytt journalisterna i etablerad svensk media, som ensidigt och utan någon undersökande vilja bara sprider denna domedagsliknande skrämselpropaganda vidare. Ja, vart har den undersökande journalistiken tagit vägen?

Men vad vill då Världsbanken med denna rapport? Jo, man vill primärt givetvis värna om tillväxten och pengasnurren här i världen, precis som man alltid gör och har gjort. Man vill säkert också sätta press på de inblandade i kommande klimatförhandlingar i Qatars huvudstad Doha nu i december, för att få till en förlängning på, och återigen få fart på den lukrativa handeln med utsläppsrätter. Man vill nog också locka/skrämma fler länder till att medverka i detta. Hela 21 av de 50 största ekonomierna står f n nämligen utanför gällande klimatavtal. Bland dessa kan nämnas USA, Ryssland, Kina, Japan och Kanada.

Tveksamt dock om Världsbanken lyckas med sina föresatser. Den kritik som förekommit betr missbruk av utsläppsrätter, och den ganska utbredda misstron till klimatvarningarna, för kanske med sig att många länder hellre väljer andra vägar till fortsatt tillväxt. Dock inte Sverige synes det. Här sväljer och accepterar vi kritiklöst allt som EU rekommenderar. Det är som om larmrapporterna, som visar att det klimatfärgade Kyoto-avtalet i praktiken snarast har ledit till försämringar än till förbättringar, såväl för miljön som för utvecklingsländernas situation, inte har nått fram till maktens boningar i Sverige. Men här misstar jag mig kanske. Vi svenskar tillhör ju numera kapitalismens fronttrupper, beredda att gå i döden för pengarna och tillväxten.

Men, även om Världsbanken inte lyckas i sina föresatser att få till en klimatöverenskommelse, som i vanlig ordning lätt kan missbrukas, till kapitalets och BNP-tillväxtens fromma, så kommer man med all säkerhet ändå att lyckas, på andra sätt. För det första lyckas de troligen med att även i fortsättningen få miljöproblemen reducerade till enbart en temperaturfråga, och därmed göra det tämligen fritt fram för miljöförstörelse i alla andra former. Inget dåligt misslyckande. De kan räkna ut det, dessa ekonomer. I alla fall när det handlar om pengar. Men det stannar inte där. Med detta klimatutspel frigör man sig också från ansvar för pågående och kommande issmältning vid Arktis, den issmältning som kommer att behövas för att kunna utvinna olja och gas i arktis-området. En issmältning som huvudsakligen kanske inte kommer att ha med koldioxid att göra.

Vakna Anders (m fl)! Den här växten är rena missväxten!

Tillväxt, vad är det för en växt? Det undrar Claes Eriksson i sin härligt underfundiga och tänkvärda MAX-föreställning, som du kan kolla på nedan. Avsnittet som innehåller denna undran börjar ca 6.55 in i första akten, men se gärna hela föreställningen. Där finns många “galenskaper” att ta del av, inte minst i den andra akten.

Ja, vad är det för en växt? I vår naturfrämmande, pengasnurriga värld är tillväxt vanligen synonymt med ekonomisk tillväxt, som enligt Wikipedia definieras enligt följande: Ekonomisk tillväxt är den relativa ökningen i något produktionsmått. Vanligen är det ökningen av ett samhälles produktion av varor och tjänster enligt måttet bruttonationalprodukt (BNP), jämfört med föregående tidsperiod. Det nominella tillväxttalet anger ökningstakten i löpande valutaenheter.

Denna tillväxt är viktig i ett samhälle som premierar konsumtion och pengacirkulation, vilket vi uppenbarligen gör här i landet. Tillväxten är så viktig för oss att vi t o m struntar i att den förpestar vår livsmiljö och tar kål på våra andra växter. Att tillväxten dessutom kräver så mycket skötsel att vi knappt har tid och ork över att leva gör naturligtvis inte det hela bättre. Rätt korkat va? Hur dum kan man egentligen vara? Ja, där verkar tyvärr inte finnas någon gräns. Vi gör allt vi kan för att kunna styra över andra och slippa ta ansvar för vårt eget leverne.

De allra flesta menar nog också att människor inte kan styra sig själva utan att de måste styras. Gäller givetvis inte dem som påstår detta, utan naturligtvis bara alla andra. Är det inte dags att lägga av med detta ansvarslösa dravel nu? Det tycker i alla fall jag. För det måste inte vara på detta sätt, även om vi ständigt och taktfast invaggas och invaggar oss själva i den tron. Vi kan koppla på hjärnkontoret och successivt börja ta vårt ansvar (det är inte så farligt som det låter), släppa loss vår skapande förmåga (ja, vi har en sådan) och börja styra oss själva i en riktning som har kvalitativa värden, som verkligen ger oss ett bättre liv, och som är till gagn för såväl mänskligheten som allt omkring oss.

Ja, ja. Snacka går nog bra, men att spotta snus i motvind är inte lika lätt, säger du kanske. Jo, jo. Jag förstår vad du menar. Men jag sa inte att det var lätt. Allt måste inte vara lätt. Och, lite skit får vi väl tåla. Alla förändringar är naturligtvis förenade med vissa problem. Det ligger liksom i sakens natur. Anammar vi emellertid en enande, helande och frigörande ordning likande den som finns beskriven under ekogrund här på sajten, samt dessutom väljer att delta i förverkligandet av en dylik ekogrund via lokala föreningar liknande Ronneby Samhällsförening, Ronneby Ekoförening m fl, då tror jag att vi har skapat bra förutsättningar för att kunna ta oss fram även i svår motvind, om så skulle behövas.

Via den förändring som detta innebär kommer vi att kunna skaka av oss detta pengasnurriga gissel som vi redan burit med oss alltför länge, och jag tror inte att någon egentligen kommer att sörja förlusten av den nu så vanliga parasitväxten. Jag tror inte heller att pengarna i sig, samt annat i ekosamhället icke behövligt såsom skulder, ägande, hierarki och byråkrati, kommer att saknas när vi förpassar dessa företeelser till historien. Tvärtom tror jag att friskheten i den nya kulturen, när den väl uppdagas, till och med kommer att tilltala och uppskattas av även de idag allra mest konventionellt hängivna.

En fantastisk nutidsföreställning av och med Claes Eriksson. Humor och allvar i en salig blandning. Akt 1.

En fantastisk nutidsföreställning av och med Claes Eriksson. Humor och allvar i en salig blandning. Akt 2.