Kors vad lätt det har varit att föra människor bakom ljuset.

Hierarki, tjäna och älska sin nästa, konkurrens, och gott och ont är grundvalar som i stort sett alla människor idag inte bara tar för givna, utan också ser som naturliga och riktiga. Dessa grundläggande normer finns i så gott som alla samhällen, i alla religioner, och även i alla andra vitt spridda andliga läror och rörelser, och de är så djupt förankrade i oss att ett ifrågasättande helt enkelt inte synes möjligt. För inte kan väl något som är så djupt rotat i människans varande, och som funnits i så långa tider, vara galet. Visst kan det vara svårt att tänka sig det.

Men tyvärr, kära medmänniskor, vi har alla blivit grundlurade, vare sig vi vill tro det eller ej, och vare sig vi har låtit lura oss själva eller inte. Dessa normer är tillsammans perfekta verktyg för att styra och kontrollera människor, och få dem att tjäna dem som för tillfället har makten. Men, lika perfekta som dessa grundvalar är för slaveriet, lika förkastliga, förhindrande och förstörande är de för människan, liksom för livet här på planeten. Så länge som vi låter dessa grundläggande normer vara styrande i vår vardag är vi förlorade, utan chans att ta ansvar och fungera som de hela varelser vi egentligen borde vara, och utan möjlighet att få uppleva hur underbart livet här på planeten faktiskt kan vara.

Det är dags nu, tycker jag, att inte bara ifrågasätta denna ordning i vårt samhälle, utan också se till att göra något åt situationen. Vi behöver ha referenserna till livet och omgivningen hos oss själva, förslagsvis på ett sätt som bl a beskrivs under ekogrund och på denna enkät-sida. Annars blir allting fel. Om referenserna finns där, helt hos oss själva, då försvinner hierarkin, då blir kärleken och samvaron så enkel och naturlig som den bör vara, då ersätts konkurrensen av samverkan och samarbete, och då upphör striden mellan gott och ont. Då har vi nått en ny uthållig dimension i vårt varande, en ny dimension med nytt hopp och nya möjligheter.

Tyckte att denna visa av Johan Sandström kunde passa här, trots att texten inte helt korrelerar med inlägget.

Låt solen gå upp för en bättre dag, med ansvar och frihet

Vi människor har länge, ja kanske alltför länge, valt att inte fullt ut ta ansvar för det liv vi lever, och för det samhälle vi är en del av. Att det har varit så kan ha sina förklaringar. Vi kan ha känt oss oförmögna och icke värdiga att ta detta ansvar. Vi kan ha tvingats, med våld, att leva på ett icke ansvarsfullt sätt. Ytterligare en förklaring till att vi fortfarande har den ansvarslösa situation som vi har kan vara att vi helt enkelt bara har fortsatt av gammal vana, och tagit för givet att det är så det måste vara. Hur det nu än är, och har varit, så kan nog de flesta idag förstå att detta är en olycklig och icke hållbar situation.

Vi kan helt enkelt inte fortsatta att fly undan ansvaret längre, och bara lämna över det till andra högre upp i en hierarki, som så lägligt finns till hands, där alla på samma sätt, och på samma grunder som alla andra, givetvis också bara flyr undan ansvaret. Nej, det är naturligtvis inte hållbart. I alla fall inte om vi människor önskar oss ett värdigt liv i ett fungerande samhälle, och en framtid här på planeten. Och inte önskar sig väl egentligen någon ett ovärdigt och dåligt fungerande samhälle. Gör du?

Vi klarar det på ekogrund

Nej, det är på tiden att vi gör något åt detta nu. För det måste inte fortsätta att vara så som det “alltid” har varit. Vi kan faktiskt, var och en, välja att ta fullt ansvar för både livet och samhället. Vi klarar det dock inte i den ordning som vi idag har i vårt leverne och vårt samhälle. Det skulle bli alltför tungt och svårt. Ja, i stort sett omöjligt. Nej, det behövs en helt annan grund för levernet och samhället för att vi skall kunna ta detta ansvar. Det behövs en enande, helande och frigörande grund av samma slag som Ekokuriren vilar på. Den kallas kort och gott “ekogrund”, där “eko” kommer från grekiskans “oikos”, som betyder “hus”, men också mycket väl kan användas i vidare betydelse, så som hos Ekokuriren. Vad detta “eko”, såsom samlande begrepp, står för kan du läsa vidare om på denna sida.

En av fördelarna med denna ekoordning, och en viktig sådan, är att ordningen kan växa fram successivt och fredligt i den verklighet vi nu befinner oss, utan revolution och stridigheter. Den försämrar nämligen inte livet för någon, utan förbättrar det för alla som väljer att leva i denna ordning. Det är i sin helhet inte heller någon begränsande ordning, utan tvärtom en vidgande sådan. Ekoordningen skänker oss en ny dimension i tillvaron, med mängder av nya möjligheter. Det är bara att ansvarsfullt ta för sig, och att släppa loss fantasin och skaparglädjen. Mycket svårare än så behöver det inte vara om vi väljer ett varande “ekogrund”.

Visst kommer vi, och vår syn på omgivningen, att förändras i och med att vi väljer att fullt ansvarstagande, vilande på “ekogrund”, skall gälla för oss i fortsättningen. Och, det är klart att detta kan bli en omvälvande upplevelse. Men, knappast en negativ sådan, utan en upplyftande och glädjande sådan. Det är ju inget dekret uppifrån, ingen revolution, eller någon annan plötsligt påtvingad förändring, det handlar om denna gång. Det är bara en positiv utveckling och en starkt livsförbättrande möjlighet, som vi själva kan styra över. En möjlighet till ett mycket rikare och mer meningsfullt liv, och en möjlighet att äntligen kunna styra vårt eget liv.

… och finner samtidigt friheten

När vi väljer att ett fullt ansvarstagande på “ekogrund” skall gälla för oss har vi nämligen inte bara hittat vägen till ett rikare liv på alla plan, utan då har vi också hittat vägen till friheten. Denna frihet som vi människor så länge har längtat efter, och letat efter, men aldrig riktigt funnit, därför att vi har letat på fel plats och i fel ordning, och utanför oss istället för inom oss. Nu finns den plötsligt där, framför oss. Det behövs bara ett enda steg, och vi går från fångenskapen till friheten. Ett enda steg från isolering till samhörighet. Ett enda steg.

Det är stort och lockande, men kan naturligtvis också kännas skrämmande eftersom vi så länge har varit fängslade i den ordning och det varande vi nu befinner oss. Det är ju där vi trots allt har vår trygghet och vårt umgänge. En trygghet och ett umgänge, som vi trots dess brister, inte vill släppa. Men lugn, det här handlar inte om att gå från en fångenskap till en annan, från en beskuren frihet till en annan, eller från en avskild verklighet till en annan. Här förlorar vi inget, här vinner vi bara. Här förenas vi, istället för att splittras, och här växer samhörigheten. Dessutom är det ju, som sagt, hela tiden vi själva som styr våra steg.

Så ta steget in i friheten nu, till ett värdigare liv och ett mänskligare samhälle, och var med och ta ansvar du också, så att både du och alla andra äntligen kan få det samhälle och den tillvaro som vi egentligen vill ha. Om du vill göra det enklare för dig i denna vandring så kan du, i alla fall om du bor i Ronneby kommun, t ex registrera dig som medlem i Ronneby Samhällsförening. Men, även alla ni andra kan också få en enklare vandring genom att här anmäla ert intresse för en samhällsförening även i er hemkommun. Då har ni alla med en liten och enkel handling redan tagit ett stort steg, och ett stort ansvar. Enklare och effektivare kan det inte bli. Men gör det nu. För det finns ingen bättre och lämpligare tid än nu. Och, som sagt, du har inget att förlora, men allt att vinna. Sprid dessutom gärna detta budskap vidare till människor omkring dig.

Om du känner dig osäker, men ändå vill att en tillvaro vilande på “ekogrund” successivt skall kunna växa fram, så kan du, om du vill, naturligtvis avvakta lite med ditt eget stegtagande, och enbart välja att registrera dig som medlem, eller att här anmäla intresse för medlemskap i en kommande samhällsförening vilande på “ekogrund”. Då har du ändå bidragit till att möjliggöra att en ekotillvaro kan växa fram, vilket i förlängningen givetvis gör det betydligt lättare både för dig och alla andra att ta steget in i friheten, och in i denna enande, helande och frigörande tillvaro. En mycket liten handling alltså, men en handling av stor betydelse.